Va, vänta, hur går det här ihop? Jo, det är så här det fingerar: Vi förlorade dagens fotbollsmatch med 2-1 eller något liknande (de hade väldigt bra försvar måste jag säga, tyvärr var vårat inte lika bra, bara för att jag inte spelade försvar idag). Matchen var ändå säsongens bästa, eftersom vi faktiskt spelade bra och SPELADE, inte tittade. Jag fick till och med använda mina knuffar talanger jag har samlat på mig under mina år som fotbollsspelare. Det var faktiskt riktigt roligt.
Nästa steg för mig är att återvända till Kraft Fotboll i Närpes. Sedan får vi väl se vad jag gör av mitt liv senare. Ha det så bra!

Nej, jag kan fortfarande inte alla mina repliker inför onsdagen. Det är nästan så att jag inte vill göra det längre. Men jag kan stolt säga att fast jag har så många repliker kan jag dem bättre än vad de flesta i klassen kan sina. Och då har vi vårt framträdande på onsdag. Jag har fortfarande inte gått igenom scen 12 med medverkande, vilket är lite läskigt. Förhoppningsvis får vi allt i morgon..
Nu ska jag gå och läsa repliker igen. Önska mig lycka till (när det gäller replikläsningen alltså, inte framförandet!)

I kväll tog jag tag i saken och gick igenom sakerna som är kvar här i mina lådor. Det var mycket måste jag säga. Det blir nog att skicka hem åtminstone en låda till med skolarbete och andra papper. Förhoppningsvis väger inte mina kläder så mycket, för jag skulle behöva få in ganska mycket i kappsäcken, inklusive skoluniformen. Jag hittar mera saker varje dag som ska hem. Hur har jag lyckats samla på mig så här mycket under ett år? Förhoppningsvis slipper jag handla någonting under året som nu följer (haa haa, det lyckas vi ju med - NOT!).

Nu ska jag gå till iTunes store och se om jag kan hitta NZ musik, jag fick nämligen ett presentkort till julklapp och jag behöver använda det innan jag åker härifrån. Vi hörs väl igen senare, fast det KAN bli dåligt i morgon på grund av Julias party. Ha det bra ändå!

I kväll tog jag tag i saken och gick igenom sakerna som är kvar här i mina lådor. Det var mycket måste jag säga. Det blir nog att skicka hem åtminstone en låda till med skolarbete och andra papper. Förhoppningsvis väger inte mina kläder så mycket, för jag skulle behöva få in ganska mycket i kappsäcken, inklusive skoluniformen. Jag hittar mera saker varje dag som ska hem. Hur har jag lyckats samla på mig så här mycket under ett år? Förhoppningsvis slipper jag handla någonting under året som nu följer (haa haa, det lyckas vi ju med - NOT!).

Nu ska jag gå till iTunes store och se om jag kan hitta NZ musik, jag fick nämligen ett presentkort till julklapp och jag behöver använda det innan jag åker härifrån. Vi hörs väl igen senare, fast det KAN bli dåligt i morgon på grund av Julias party. Ha det bra ändå!

I går kväll hade jag några små (läs: stora) problem med min iPod. Datorn ville nämligen inte hitta den och de få gånger den gjorde det ville den ställa om den till fabriksinställningarna. Eftersom jag inte ville det (jag hade några inspelningar som inte är sparade på datorn) tryckte jag avbryt och det ledde till att datorn inte hittade den igen. Hur löste jag då det broblemet? Jo, idag tog jag med den till skolan och kopplade in den i min lärares MacBook. Helt plötsligt fungerade den igen. Vad lärde jag mig av detta? Nästa gång jag skaffar ny dator ska jag ha en Mac. Så det så!
Nu återstår bara ett problem: jag kan fortfarande inte ta mina inspelningar och spara dem på datorn. Hur gör jag detta? Min iPod fungerar för tillfället inte som extern hårddisk, så jag kommer inte åt filerna den vägen..


Min framtida dator? (bilden tagen från Google)

Äntligen har jag det där ur världen. Nu kan jag lungnt sova igen. Jag pratar om skolsamlingen där jag var tvungen att säga hejdå till hela skolan och jag visste inte vad jag skulle säga. Jag kan inte minnas heller, förutom att jag fick alla att skratta när jag sa att jag i alla fall får se mina katter igen. Jag hoppas Kendall lyckades få med alltihop i inspelningen, annars är det där förlorat för alltid.


Presenterna som jag fick: två vykort, två pennor och en kiwi..



..som har en dragkedja..


..vänta..


..Tadaa! En rugby boll :D

Nu är det bara resten kvar för mig. Jag skulle behöva hitta mig nytt Sydö sällskap, vilket jag troligtvis kommer att misslyckas med därför att allihopa har arbete över lovet, och så skulle jag behöva tvätta och packa min väska. Dessutom behöver jag packa sista lådan som ska skickas hem. Och stämma träff med alla mina vänner härifrån. Okej, kanske inte alla, men de närmsta i alla fall.
Jag behöver också lära mig repliker tills nästa onsdag, jag behöver njuta av min sista netball match, jag behöver ha roligt på min sista fotbollsmatch, även om jag senare samma kväll har Mother Courage föreställning och jag förodligen kommer att repetera repliker under fotbollsmatchen.

Som ni märker är det ganska fullt upp nu. Tyvärr har tiden en tendens att gå fortare när man gör saker hela tiden och jag vill ju inte att min tid här ska ta slut så därför ska jag inte borda göra så mycket saker men då skulle jag vilja åka hem i stället och det vill ju inte jag. Någon som hängde med? I så fall gjorde ni det bra, för jag har tappat bort mig ungeför vid mitten.. Hur går det till när det var jag som skrev? Det är inte det viktigaste just nu.
Nu ska jag gå och sova så jag inte behöver tänka på det där talet jag ska hålla i morgon. Det är inte ens planerat. Det är väl bra om jag får några stödpunkter nedrafsade i bussen i morgon. Gör jag bort mig är det ju inte så farligt, jag gjorde ju det redan inom första månaden jag var här. Godnatt alla glada.

Jag hade planerat att prov packa mina saker i kappsäcken idag eftersom jag inte kom mig för att göra det över helgen. Mina planer gick helt bra ända tills jag kome hem från skolan och upptcäkte att största delen av mina kläder är i tvätten. Så kan det gå, speciellt om man tror att vädret en söndag ska vara vackert och soligt bara för att lördagen var sådan. Mina planer med tvättandet gick i kras med regnet. Man får väl hoppas att det går bättre nästa vecka i stället.

De sista dagarna har jag varit väldigt lat...ja, förutom fotbollsmatchen i onsdags. I och för sig var det kanske den sämsta matchen någonsin, men vi vann i alla fall. Förhoppningsvis ingen mera match som den.

Sedan onsdagen har jag väl i stort sett suttit vid youtube. Och så har jag börjat få pack-panik. Och manus-panik. Och panik så där annars. Jag skulle behöva börja fundera ut vad jag ska ha i min kappsäck om en månad. Panik! Jag skulle behöva kunna mina repliker för Mother Courage and her Children. Jag kan dem inte. Panik! och så har jag sådär allmän panik bara för att jag har panik över allt annat. Panik! Någon som hängde med? Inte jag..

Jag har i alla fall lärt mig att man inte ska spara allt till sista minuten. Speciellt inte när man inte vet när man kommer tillbaka. Så nu har jag halvt om halv bestämt mig för vad jag ska göra. Idag ska jag "prov-packa" min kappsäck för att se hur mycket jag kan lägga i där och från det får jag veta hur mycket jag måste skicka på posten. Förhoppningsvis inget, men det är önsketänkande. Jag är fortfarande förundrar över hur mycket man samlar på sig under ett år. Och vad gör man med sakerna efteråt? Inte mycket faktiskt. Fast i mitt fall tror jag att det är mest skolanrete som skickas hem. Eller som jag har samlat på mig. Plus alla julklappar. Plus allt annat. Okej, jag har samlat på mig allt för mycket. Nu ska jag sluta och börja göra någonting vettigare.


Gammal bild från innan jag kom till NZ - Evelina ryms i min kappsäck..

När ska folk lära sig att låta andras egodelar vara ifred?  Jag är så arg! Idag när jag var helt glad efter netball träning gick till skootern för att åka hem, ser man att den är sänder. ARG! Någon hade med vilje vällt omkull hela saken och brutit bromshandtaget. LÅT MINA SAKER VARA IFRED!!!

Dagens utflykt blev till några stenformationer.









Vi hittade fossil.....


..men jag fick de allra äldsta fångade på bild.

Ända sedan jag kom till Nya Zeeland och började köra runt på den lilla skootern har jag haft ett allvarligare problem, nämligen bilar. Här lär de inte ut hut man ska köra om en liten moppe.

99% av alla bilar som kör om mig om dagarna gör det under farliga förhållanden för alla parter. De väntar inte tills den mötande körbanan är fri från trafik, di använder inte blinkersen och de kommer farligt nära mig själv. Jag håller till sidan så mycket som möjligt för att försöka hindra olyckor, men det verkar inte fungera i alla fall. Det kan inte heller vara bra när poliserna gör detta, eller i alla fall två av de tre punkterna. De kör inte om medan vi har mötande trafik, men de använder inte blinkersen.

Då har vi ju den sista 1%. De som gör att man nästan blir tårögd. De gör precis allt som man ska. Väntar, blinkar och framför allt låter mig veta att de är där. Man blir så glad när man faktiskt stöter på en sådan person. De förgyller ens vardag. Det finns åckså en till kategori, men den är så liten att det inte går att mäta i procent. Jag har stött på en lastbil två eller tre gånger. Jag kör alltid så långt till sidan som jag kan för att göra så mycket plats som möjligt för lastbilar. Denna speciella lastbilschaufför gör som många andra gör för vilken personbil som hels här i NZ - tutar två gånger för den som kör åt sidan. Jag tycker alltid om när just denna lastbil kör om mig eftersom den får mig att könna mig som en del av trafiken - inte bara någon som håller upp trafiken. TACK!


Min favorittyp av väg - ingen trafik

Och så tar vi en liten paus med en

but I am actully gonna miss our "sister fights" when we (me and Julia) leave NZ. I guess I will have to ring up my dear sisters just to fight for a few minutes and then wait another month before I do it again. Does it sound like an idea?

Äntligen hade vi fotbollsmatch igen. Jag kan inte minnas exakt hur länge sen vi hade match men det är väl an tre eller fyra veckor. Jag verkar alltid få en speciell kick när jag har fotbollsmatch. Det är som en slags drog.. Okej kanske inte riktigt en drog heller, men ja... Roligt var det i alla fall. Vi vann 4-2. Vi har fortfarande inte förlorat en enda gång under denna säsong. Om vi inte "förlorade" förra veckan när vi inte hade match. Jag vet inte vem det var som defaulted, men någon var det. Förhoppningsvis inte vi.

Igår var Bela och jag på shopping i Wellington. Vi var ute för att titta på balklänningar, men som vanligt kom man ju hem med en hel massa annat i stället. Fast jag fick faktiskt min klänning, tro det eller ej. Ni kommer dock inte att få se en bild på den, men allt annat kan nu ju få se i alla fall..



Top från Esprit


Jag bestämde mig i ett tidigt skede att skaffa mig en sådan här tröja



En slags väst. Jag måste bara hitta en annan tröja att ha under, tog denna bara för att den låg bredvid

Hittade en svart kofta liknande sak.. Den är varm

Vi upptäckte en ny butik i Wellington, de sålde bara nallar. Jag kunde inte motstå, så Bernard fick komma hem med mig.

Ett av halsbanden jag köpte.

Det var nog något mer jag köpte också, men jag orkar inte ladda upp mera bilder för tillfället.

Jag kommer att sakna Wellington när jag åker härifrån. Var ska jag då börja shoppa?

För någon vecka sedan hörde jag denna låt och jag tänkte att jag skulle dela med mig till er.



Sen ville jag ju bara också vara lite showoff nu när jag äntligen har lärt mig lägga in youtube klipp på bloggen..

Ville bara berätta att det finns ett ytt inlägg på min andra blogg, om ni är intresserade.. http://cattis92.bloggsida.se