Jag har blivit träffad av en Alpaca
Både framifrån och bakifrån (från alpacans synvinkel alltså).
Jepp, idag var det dags för klippning av alpacorna. De ville inte alls bli klippta idag med tanke på hur de uppförde sig. De skrek som bara den när vi äntligen hade upp dem på klipparbordet och när vi klippte spottade de. Jag blev träffad på armen av en av dem, och det stinker som bara den. Tänk er en grön äcklig illaluktande sörja över kläderna. Nice.
I övrigt tyckte jag att det var roligare att klippa alpacorna än fåren. Jag fick även fånga in en (vi lekte lite rodeo där både alpacan och jag, roligt) och jag klippte även en liten bit av den. Tyvärr fick jag inga kort av det eftersom min kära syster här inte tänker på att bevara trevliga minnen för andra (om hon nu ens tänker på att göra det för sig själv). Men det var i alla fall roligt. Jag vill göra det igen.
Bailey på klipparbordet
Alpacorna efter klippningen
Nu ska jag gå och se om jag kan försöka tvätta bort lite av stanken. Vi ses väl snart, vid ett klipparbord.
♥ NZ ♥
Jepp, idag var det dags för klippning av alpacorna. De ville inte alls bli klippta idag med tanke på hur de uppförde sig. De skrek som bara den när vi äntligen hade upp dem på klipparbordet och när vi klippte spottade de. Jag blev träffad på armen av en av dem, och det stinker som bara den. Tänk er en grön äcklig illaluktande sörja över kläderna. Nice.
I övrigt tyckte jag att det var roligare att klippa alpacorna än fåren. Jag fick även fånga in en (vi lekte lite rodeo där både alpacan och jag, roligt) och jag klippte även en liten bit av den. Tyvärr fick jag inga kort av det eftersom min kära syster här inte tänker på att bevara trevliga minnen för andra (om hon nu ens tänker på att göra det för sig själv). Men det var i alla fall roligt. Jag vill göra det igen.
Bailey på klipparbordet
Alpacorna efter klippningen
Nu ska jag gå och se om jag kan försöka tvätta bort lite av stanken. Vi ses väl snart, vid ett klipparbord.
♥ NZ ♥
En mycket våt, kall, dimmig och smärtsam vandring senare
Veckan med Tongariro crossingen är nu över.
I går morse var det väckning klockan sex. Det var dimmigt och kallt, men vår lärare bestämde att vi skulle försöka oss på berget i alla fall. Sagt och gjort, vi klädde alla på oss varma kläder, packade lunchen i våra väskor och for iväg. Det var kallt som bara den.
Vi påbörjade vår vandring klockan 8.20. Jag, Raegan och Robin (två av mina klasskamrater) höll oss strax framför resten av gruppen, för vi visste att vi inte skulle orka hela vägen om vi höll tillbaka vår energi och gick i de andras takt. Vid första pausen gick resten av gruppen vidare en liten aning innan oss andra, så att de inte skulle vara så långt efter innan följande paus. Vi kom ikapp dem ganska snart efteråt.
Igen var det jag, Raegan och Robin i täten, denna gång gick vi lite längre för att få skydd från regnet och vinden. Vi krossade hela South Crater och klättrade uppför första biten av kraterkanten innan vi hittade en stor sten där vi kunde ta skydd undan vinden. Där väntade vi.
När vi hade väntat en stund kom tre engelsmän fram till oss. De sa att de hade pratat med våran ledare. De andra i gruppen hade vänt om och gått tillbaka, men vi skulle fortsätta över till andra sidan. Tydligen hade vår lärare såkt efter oss, men varit lite slarvig i sökandet eftersom vi var fullt synliga från vandringsspåret. För oss gjorde det ingen större skillnad, för vi skulle antagligen inte ha vänt om i alla fall när vi hade kommit sådär långt.
Så gick det till när vi hittade nytt vandingssällskap. Vi fortsatte vår vandring uppåt till kallare regioner. Der var så kallt att det till och med fanns snö och is på vissa ställen på marken (dock inte så mycket att det tillfredsställde min längtan efter snö). Jag måste säga att det var jobbigt och tungt.
Det var skönt när vi äntligen kom upp till toppen. Vi visste att ve hade längsta biten av vandringen kvar, men den värsta delen fysiskt var över.
Där påbörjades vandringen neråt. Första biten var svår eftersom det inte fanns några växter som höll samman sanden på marken, så det var väldigt halt (Säger man det om rullande småstenar?). Vi klarade det. Det var fortfarande väldigt kallt, men det blev ju varmare ju längre ner vi kom.
Efter 5 timmar och 15 minuter från våran start på vandringen var vi framme vid andra sidan av berget. Det var skönt att veta att vi hade gått över berget så snabbt i sådant väder. Planerad tid är mellan 6 och 7 timmar vid klart väder, så vi var mycket stolta.
Just nu gör mina knän mycket ont. Jag glömde mitt knä stöd här hemma och det hjälper ju inte att längsta delen av vandringen gick nedåt så att knäna tog största delen av jobbet. Smärta. Men stoltheten övervinner det hela. Det var värt smärtan att klara vandringen.
Jag kan nog tänka mig att göra den igen, men i klart väder. Nästa gång ska jag också gå upp till Ngauruhoe vulkanen. Vädret var för dåligt denna gång, men jag ska väl dit en gång till.
♥ NZ ♥
I går morse var det väckning klockan sex. Det var dimmigt och kallt, men vår lärare bestämde att vi skulle försöka oss på berget i alla fall. Sagt och gjort, vi klädde alla på oss varma kläder, packade lunchen i våra väskor och for iväg. Det var kallt som bara den.
Vi påbörjade vår vandring klockan 8.20. Jag, Raegan och Robin (två av mina klasskamrater) höll oss strax framför resten av gruppen, för vi visste att vi inte skulle orka hela vägen om vi höll tillbaka vår energi och gick i de andras takt. Vid första pausen gick resten av gruppen vidare en liten aning innan oss andra, så att de inte skulle vara så långt efter innan följande paus. Vi kom ikapp dem ganska snart efteråt.
Igen var det jag, Raegan och Robin i täten, denna gång gick vi lite längre för att få skydd från regnet och vinden. Vi krossade hela South Crater och klättrade uppför första biten av kraterkanten innan vi hittade en stor sten där vi kunde ta skydd undan vinden. Där väntade vi.
När vi hade väntat en stund kom tre engelsmän fram till oss. De sa att de hade pratat med våran ledare. De andra i gruppen hade vänt om och gått tillbaka, men vi skulle fortsätta över till andra sidan. Tydligen hade vår lärare såkt efter oss, men varit lite slarvig i sökandet eftersom vi var fullt synliga från vandringsspåret. För oss gjorde det ingen större skillnad, för vi skulle antagligen inte ha vänt om i alla fall när vi hade kommit sådär långt.
Så gick det till när vi hittade nytt vandingssällskap. Vi fortsatte vår vandring uppåt till kallare regioner. Der var så kallt att det till och med fanns snö och is på vissa ställen på marken (dock inte så mycket att det tillfredsställde min längtan efter snö). Jag måste säga att det var jobbigt och tungt.
Det var skönt när vi äntligen kom upp till toppen. Vi visste att ve hade längsta biten av vandringen kvar, men den värsta delen fysiskt var över.
Där påbörjades vandringen neråt. Första biten var svår eftersom det inte fanns några växter som höll samman sanden på marken, så det var väldigt halt (Säger man det om rullande småstenar?). Vi klarade det. Det var fortfarande väldigt kallt, men det blev ju varmare ju längre ner vi kom.
Efter 5 timmar och 15 minuter från våran start på vandringen var vi framme vid andra sidan av berget. Det var skönt att veta att vi hade gått över berget så snabbt i sådant väder. Planerad tid är mellan 6 och 7 timmar vid klart väder, så vi var mycket stolta.
Just nu gör mina knän mycket ont. Jag glömde mitt knä stöd här hemma och det hjälper ju inte att längsta delen av vandringen gick nedåt så att knäna tog största delen av jobbet. Smärta. Men stoltheten övervinner det hela. Det var värt smärtan att klara vandringen.
Jag kan nog tänka mig att göra den igen, men i klart väder. Nästa gång ska jag också gå upp till Ngauruhoe vulkanen. Vädret var för dåligt denna gång, men jag ska väl dit en gång till.
♥ NZ ♥
Happy St Patrick's Day!
Yep, idag är det St Patrick's Day och vi lyckades få till en "mufti day" i skolan. För er som inte vet innebär mufti att vi inte behöver ha på uniformen. GREAT! We like. Vårt tema för dagen var, naturligtvis, att vi skulle ha gröna kläder på oss. Tyvärr hade jag inte så mycket gröna kläder så jag tog min gula skjorta i stället, fungerade lika bra som klädsel. Det var tydligen också en tävling i skolan om vem som hade bäst klädsel, men jag visste inte riktigt om den så jag missade det...
Vad har ni gjort på St Patrick's Day?
♥ NZ ♥
Vad har ni gjort på St Patrick's Day?
♥ NZ ♥
Seriously, I need a new blogdesign!
Evelinaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!! Fort!
Tack mamm!
Jag har just precis avslitat mitt försök att plasta in ett häfte, och helt plötsligt förstår jag varför mamma inte tycker om att göra just det. Det blev bubbligt och jag hatar bubblor. Första hälften gjick nog relativt bra, men inte andra. Tack mamma för alla gånger jag har tvingat dig att plasta in mina häften, det är uppskattat!
♥ NZ ♥
♥ NZ ♥
Grattis Pamela!
Jag ville bara tala om för alla att Pamela fyller 18 år idag. Grattis och lycka till med körkortet!! :D
♥ NZ ♥
♥ NZ ♥
Så jag har saknat det!
Fotbollen alltså. Man förstår inte riktigt hur mycket innan man återupplever det hela. Och jag har saknat fotbollen riktigt mycket och det kändes så otroligt skönt efter träningen, även fast man var genomblöt när vi var klara. Det regnade. Och det värsta var väl att det började regna sådär passligt tills det var dags för oss att påbörja träningen. Eller egentligen var det ju uttagning till lagen, men jag ser det som en träning. Det var som ni säkert förstår otroligt roligt. Jag längtar tills nästa träning, det är bara ett problem - jag kan inte gå för jag har 2nd netball trials den dagen.
♥ NZ ♥
♥ NZ ♥
Netball trials
Jahapp, idag var det dags för Netball trials. Det var väldigt intressant för mig eftersom jag aldrig har varit på någon uttagning till något lag förut. Jag har heller aldrig varken spelat eller sett netball förut så från början var jag tvungen att försöka pränta in basreglerna i huvudet, detta medan vi spelade.
Jag är ganska nöjd med min insats om man tänker på att jag aldrig hade hört om netball innan jag kom till NZ och det var första gången jag spelade. Nu hoppas jag bara att det går ännu bättre på tisdag när vi ska göra allt igen. Och då hoppas jag också att jag får en plats i ett lag, helst första laget men jag vet att jag inte kommer in där, så andra laget är också bra.
(Bilden är tagen från Google(Ni måste medge att den är grymt bra tecknad!))
I morgon är det dags för Soccer trials för mig, och eftersom jag ju har spelat fotboll i många år så tror jag att mina chanser i det laget är ganska bra. Vi får väl se hur bra nyzeeländarna är på fotboll innan vi säger något mer.
Det verkar som att de sista månaderna av min vistelse i NZ kommer att vara överfyllda med sporter, dansande och skådespeleri, så jag kommer väl att vara helt urslut när jag är tillbaka i Finland. Det verkar också som att Mal och Corinna inte kommer att se så mycket av mig under resten av tiden här heller. Ojdå! Man får väl hoppas att de såg tillräckligt av mig under första halvåret i stället.
Jag är nu tillbaka i en av mina läsande perioder, så nu ska jag återgå till min bok: Dragonlinks av Paul Collins.
♥ NZ ♥
Jag är ganska nöjd med min insats om man tänker på att jag aldrig hade hört om netball innan jag kom till NZ och det var första gången jag spelade. Nu hoppas jag bara att det går ännu bättre på tisdag när vi ska göra allt igen. Och då hoppas jag också att jag får en plats i ett lag, helst första laget men jag vet att jag inte kommer in där, så andra laget är också bra.
(Bilden är tagen från Google(Ni måste medge att den är grymt bra tecknad!))
I morgon är det dags för Soccer trials för mig, och eftersom jag ju har spelat fotboll i många år så tror jag att mina chanser i det laget är ganska bra. Vi får väl se hur bra nyzeeländarna är på fotboll innan vi säger något mer.
Det verkar som att de sista månaderna av min vistelse i NZ kommer att vara överfyllda med sporter, dansande och skådespeleri, så jag kommer väl att vara helt urslut när jag är tillbaka i Finland. Det verkar också som att Mal och Corinna inte kommer att se så mycket av mig under resten av tiden här heller. Ojdå! Man får väl hoppas att de såg tillräckligt av mig under första halvåret i stället.
Jag är nu tillbaka i en av mina läsande perioder, så nu ska jag återgå till min bok: Dragonlinks av Paul Collins.
♥ NZ ♥
I går kväll åt jag ägg..
Och jag tror säkert att största delen av er föll av stolen av förvåning men, ja, det är sant (ni kan fråga Mal). Vi hade scrabled eggs on toast till middag. Jag måste erkänna att det inte alls var så dåligt som man skulle kunna tro när det innehäller ägg. Jag tror jag luckades äta åtminston ett ägg helt själv. Jag är mycket stolt! Jag kan nästan tänka mig att göra det till frukost en söndag morgon när jag är tillbaka i Finland. Det kan hända att det är bra mot bakfylla.
Jag vill också tala om för min kära mor att jag har köpt två par jeans i går, de kostade $100. Jag får det andra paret när de har fått dem till butiken..
Det var nog allt för denna skrivning.
♥ NZ ♥
Jag vill också tala om för min kära mor att jag har köpt två par jeans i går, de kostade $100. Jag får det andra paret när de har fått dem till butiken..
Det var nog allt för denna skrivning.
♥ NZ ♥
Nikon D3000
Jess, äntligen! Idag hade jag äntligen tid att åka ock handla den. Och det är som jag trodde - den är fantastisk! :D Jag lyckades ta 89 bilder idag med den. Jag lägger nu upp några av dem..
Christina på första bilden någonsin tagen med kameran (Jag måste tillägga att det är den bästa bilden från idag)
Zoe visar upp sin nya affish
Precious som modell =)
Citronträdet fick också vara med på bild
Jag kunde inte minnas om jag lagt upp en bild på skootern förut, så har kom en..
Random blommor.... men relativt bra bild för att vara första dagen...
♥ NZ ♥
Christina på första bilden någonsin tagen med kameran (Jag måste tillägga att det är den bästa bilden från idag)
Zoe visar upp sin nya affish
Precious som modell =)
Citronträdet fick också vara med på bild
Jag kunde inte minnas om jag lagt upp en bild på skootern förut, så har kom en..
Random blommor.... men relativt bra bild för att vara första dagen...
♥ NZ ♥
Dansföreställning
Idag hade jag chansen att gå och se en dansföreställning under lunchen i skolan. Det var en frans grupp som deltar i NZ artsfestival som kom till Kuranui och uppträdde. Först när jag höde att de skulle ha en dansföreställning tänkte jag att "nej vad tråkigt - ingenting för mig" men när jag höre att de hade med trummor i showen ändrade jag mig snabbt. Det var tur för det var en av de bästa showerna jag någonsin sett! Helt otroligt. Jag önskar att jag kunde trumma sådär.. Det är väl bara att börja öva...
Bild från http://www.nzfestival.nzpost.co.nz/dance/echoa
BTW. Gruppen heter Echoa...
♥ NZ ♥
Bild från http://www.nzfestival.nzpost.co.nz/dance/echoa
BTW. Gruppen heter Echoa...
♥ NZ ♥