Ja, de som känner mig väl vet att jag alltid säger att choklad är bättre än "syntetgodis". Vilket jag fortfarnade tycker, men nu har jag hittat ett slags "syntetgodis" som faktiskt inte är så dumt. Det är Candylishus! Jelly Snakes. De är inte bara goda, utan förpackningen som jag fick hade en praktisk plåtburk, vilket var jättebra. Då kan man ju använda burken till annat senare. Det är i stort sett bara ett problem med dem - nu kan jag inte sluta äta dem...


Mums... =)

♥ NZ ♥

Det är igen kväll och jag börjar bli trött fastän klockan bara är kvart före nio. Kan det bero på "för mycket" frisk luft de senaste timmarna? Jag vet inte och jag lär aldig få svaret på det heller..

Jag har just precis bestämt mig för att jag ska se Alice in Wonderland, den där nya filmen av Tim Burton ni vet... Jag har ännu inte bestämt mig om jag faktiskt ska kosta ut mig och åka och se den i 3D eller om jag ska spara och bara titta i 2D... Svårt... Jag tror det kommer att sluta med 3D eller inget, men vi får väl se...

♥ NZ ♥

BTW - jag fick nog min paj idag också =)

Nu har jag äntligen en bild av mina kära pajer :) Jag var helt förstörd förra veckan när jag bara fick två pajer, jag som normalt har fem pajer i veckan. Men denna vecka har börjat bättre, jag har redan haft två pajer på två dagar. Det ser bra ut.



Detta var dagens paj... mmmm.. =)

♥ NZ ♥

..och en ny vecka har börjat. Helgen var lugn, lite FÖR lugn ibland. Hade väldigt lite att göra så man var lite uttråkad ibland. Skolveckan har börjat igen. Idag började vi öva in en dans som vi ska ha på auditions till Stage Challenge, vilket ska bli kul. Och ja, ni läste rätt, jag ska dansa! Jag trodde då aldrig riktigt att den dagen skulle komma... Det är väl bra så länge man kan överraska sig själv.


Bild tagen från Google, Inte Kuranui College på bilden

Denna vecka kan jag annars se fram emot Athletics day i morgon, Auditions till Stage Challenge på onsdag och en kort drama föreställning på torsdag. Hur ska detta gå?

♥ NZ ♥

Jag har blivit precis som största delen av de andra utbytesstudenterna genom tiden i Kuranui College. Varje dag när vi får lunchrast rusar jag iväg till kansliet för att "logga ut" mig från skolområdet så att jag kan gå till den lilla shopen. Det gäller att vara tidigt ute innan de tar slut, de små skapelserna som jag längtar efter hela förmiddagen. Jag blir sur och frustrerad om de inte finns där, eller om de tar slut strax innan jag hinner dit. Jag blir alltid glad när det finns några kvar och damen bakom disken frågar: "A Butter-Chicken pie?". "Yes please" är alltid mitt svar. Jag älskar dem. De kommer att vara saknade när jag återvänder till mitt kära hemland Finland.

Kan någon skaffa fram receptet och börja tillverka dem i Närpes?

♥ NZ ♥

Jahapp, tänkte att jag skulle gå och lägga mig tidigt i kväll, men så blev det ju inte nej (alltså tidigt för att vara här, hemma i Finland skulle klockan halv elva vara tidigt, vilket är sent här.. confusing). I morgon ska jag upp halv 6 för att gå i duschen, man vill ju se bra ut på skolfotot (och ID kortet) sedan. Mitt problem just nu är väl att jag håller på att kopiera en sak i datorn och det ska ta 10 minuter, men frågan är om jag orkar vara uppe så länge till.. Jag är väl så illa tvungen.
Förlåt mig om detta inlägg blir riktigt flummit, alltså sådär onormalt flummigt även för att vara mig. Jag vet att jag kan vara ordentligt flummig ibland, men nu är jag inte riktigt på blogg humör, allt bara på grund av att jag skrev i dagboken i kväll, någonting jag inte har gjort under hela februari månad så nu har jag så mycket att ta igen. När ska jag lära mig att skriva litet varje dag? Jag gjorde det under en tid någongång i oktober tror jag, men sedan for jag på ett party och min rutin blev bruten. och visste ni förresten att det tar 21 dagar att skapa en vana? Men hur ska jag orka skriva varje kväll i 21 dagar när jag knappt orkar ta mig ur sängen på morgonen?

Jag har hunnit fundera en aning över resten av mitt år här. Vill jag verkligen åka hem och bara lämna allt jag har byggt upp här? Och om jag åker hem, kommer jag att känna att det var som jag minns det, eller är allting förändrat? Trivs jag så bra här att jag kunde tänka mig att stanna, eller komma tillbaka för att gå på universitetet?

Många frågor och ingen annan än jag och tiden kan svara på dem. Det blir väl så att vi får ta vara på vår tid här och sedan se hur det blir.

NU får jag äntligen börja sova. God natt på er (fastän det är mitt på dagen i Finland, konstigt)

♥ NZ ♥

Min första dag som 18-åring har kännts precis som min sista som 17-åring. Ingen större skillnad där inte. Det har varit en hård dag, och jag är trött så jag tänker fatta mig kort i kväll.
Det enda jag egentligen orkar tala om för er allihopa är att jag har gjort mitt obligatoriska och traditionella besök till alcoholaffären. Det har jag väntat på som mest de senaste veckorna..

Nu är stora flickan lite trött så hon ska gå och sova. God natt allihopa.

♥ NZ ♥

---

Uppdatering: Ja som många av er lade märke till hade ett litet "tyrkfel" kommit in i orginalinlägget.. Min ursäkt ät rubriken - JAG VAR TRÖTT!!! Men tack för att ni sade till i alla fall =)

Min första dag som 28-åring har kännts precis som min sista som 17-åring. Ingen större skillnad där inte. Det har varit en hård dag, och jag är trött så jag tänker fatta mig kort i kväll.
Det enda jag egentligen orkar tala om för er allihopa är att jag har gjort mitt obligatoriska och traditionella besök till alcoholaffären. Det har jag väntat på som mest de senaste veckorna..

Nu är stora flickan lite trött så hon ska gå och sova. God natt allihopa.

♥ NZ ♥

Ja, idag är det min sista dag som minderårig i hela mitt liv. Jag har försökt att njuta av dagen så mycket jag bara kunnat, vilket inte är så lätt när man inte har någonting att göra. I morgon klockan 00.10 (Finsk tid) och 11.16 (NZ tid) fyller jag mina 18 år. Hemska tanke, jag börjar bli gammal..


(Bild från Google)

I morgon sker det i alla fall, fastän man inte riktigt vill det ändå. Men oj, vad man längtade efter den dagen när man var 13 eller någonting sådant. Då tyckte man ju att man var stor när man var 18. Själv känner jag just nu att jag bara skulle vilja vara fem. Så mycket lättare livet var då.

Det är säkert många som undrar vad jag har önskat mig i födelsedagspresent. Det var ganska enkelt - en bil, en gitarr och en klubbnatt i Wellington med mina vänner. Vi får väl se hur det blir. Knappast någon bil (bilen vill jag ju ha i Finland förstås), en klubbnatt i Wellington verkar ju inte så svårt, men nog är det svårt när man inte har tillåtelse från organisationen eller värdfamiljen (jag hoppas ju att Mal ska ge med sig och låta mig gå). Så nu hänger väl allting på gitarren (om någon undrar så vill jag ha en med stålsträngar..). Man kan ju alltid hoppas på en..

Ja, så vad ska jag då göra i kväll, min sista kväll som 17 åring? Inte mycket, eftersom jag måste upp i skolan i morgon. Det blir väl att titta på en film..

♥ NZ ♥

Jepp, idag var vi i skolan för vår första skoldag detta år. Det kändes faktiskt ganska skönt att komma tillbaka till några vettiga vanor. Jag tyckte det var roligt att träffa alla människor igen.
Det var några saker jag inte tyckte om. Det faktum att ingen verkade veta vad vi skulle göra på morgonen var en sak. En annan sak var att ingen visste någonting om läsordningsändringar... Vi lyckades i alla fall lösa våra problem till sist..
Det finns några nya elever i vår skola för året. Det är konstigt hur människor bara flyttar runt i olika skolor helt utan att bry sig om vad de egentligen betalar för en ny uniform. Jag träffade en typ på engelskan som kom till Kuranui i år. Han sa att han på rasterna bara far iväg i sin bil, han verkade inte riktigt bry sig om att skaffa vänner här. Jag tror inte han orkade försöka ens.. Det blir sådär när man byter skola varje år.. Vi bjöd i alla fall in honom att komma till "the common room" nästa gång så han inte behöver köra runt i Greytown alldeles ensam. Förhoppningsvis skaffar han sig vänner snart.

Detta inlägg blev nog helt konstigt. Kan det bero på min huvudvärk kanske?

♥ NZ ♥