Jag började fundera på en sak. Vem är det egentligen som kom på att studerande lever på pasta? Det är ju i alla fall inte SÅ billigt och dessutom innehåller det ju inte allt för mycket näring (speciellt inte om man inte äter något annat till).

 

Nej, här äter vi för det mesta ordentligt! Och att man tar en "söndagsmiddag" mitt i veckan är heller inte så ovanligt.

 

...

Så var vi äntligen framme vid första skoldagen. Nervöst? Lite. Speciellt över om man alls skulle förstå vad danskarna sa. Klockan åtta torsdagen den 24 januari möttes vinterstartarna upp utanför matematisk kantine för första gången. Från andra sidan dörren kom en hel massa rop och skrik, så vi funderade ju självklart över vad som väntade oss... Det var inte så farligt, bara en hel massa tutorer som stod och hoppade och ledde in alla stackars nybörjare till deras platser. Då fick vi träffa våra nya klasskamrater för första gången (och vissa var ju så inställda på att försöka förstå danska att hon inte fattade vad norskorna sa). Efter frukosten (som vi faktiskt blev bjudna på) tågade vi iväg till stora anatomiska auditoriet och välkomnades officiellt till "værldens bedste studie".

Efter välkomnandet gick klasserna var för sig till olika ställen på universitetsområdet och åt lunch, och efteråt gick vi på rundtur runt universitetsparken (som om vi skulle minnas efteråt vilka byggnader som var vad). Det är tydligen en viktig sak här att klasserna ska tävla mellan varandra i olika "grenar", så en klassramsa måste fixas. Dessutom måste vi ju hitta på ett bra klasstema inför utklädningsfesten, som skulle hållas inkommande lördag. När så allt det var fixas bar det av mot Medicinerhuset (medicinstuderandenas egna tillhåll) för fest (klockan var då ca 16.00). Eftersom det hade varit en lång dag med hård koncentration, var hjärnan för trött för att orka med att festa den kvällen, så runt 6 tiden bar det av hemmåt.

 

I jämförelse med första dagen var andra skoldagen rigtigt lugn. Vi började med att lyssna till olika föreningars utsända (de sörsökte värva flera medlemmar) och efteråt var det dags för Århusløb. Vi gick runt i stan, tanken var säkert att vi skulle lära oss att hitta runt, men jag tror inte det var så många som kollade efter vilken väg vi tog (dessutom gick vi längs alla de konstigaste småvägarna man kan hitta). Tutorerna hade ställt upp olika stationer med uppdrag vi skulle göra, så lite intressantare blev det ju tack vare dem.

 

Lördagen var dagen för utklädningsfest. I min klass hade vi bestämt att träffas redan klockan ett(!) för att tillverka våra kläder (festen började klockan åtta på kvällen). Vi sydde och handlade, ståjade och funderade, men till sist hade vi i alla fall allt klart så vi kunde dra vidare till festen.

Det här med att börja studera, det var inte så lätt. Själva studierna går väl an, men allt pappersarbete börjar man nog ha tillräckligt av.

Det hela började för ca ett år sedan, då ansökningarna skulle skickas in. Då hade vi ungefär 8 papper till varje universitet här i Danmark som skulle fyllas i och postas (självklart i samband med studentskrivningarna). Sedan började cirkusen med att få tag på alla intyg och mer "officiella" papper som skulle skickas in lite senare. De skulle dessutom kopieras och vidimeras. Sedan började den långa väntan på ansökningssvaren. I början av augusti kom äntligen det efterlängtade brevet på posten: Jag kom in på vinterstarten! Då var det bara att acceptera platsen och påbörja lägenhetssökningen. Det var svårt att hitta lägenhet här. De var antingen för dyra, för långt borta från skolan, eller så skulle man gå på visningen (vilket ju inte är så lätt att göra när man är i Finland då visningen är). Dessutom var det till och från med hur många vi skulle vara som hyrde tillsammans. Till slut löste även det problemet sig.

 

Så kom vi äntligen till januari, flyttpackandet började och folk frågade om man var nervös inför flytten "så långt bort". (Väldigt nära skulle jag vilja säga som for iväg till Nya Zeeland utan att känna någon och med vetskapen om att jag inte skulle kunna fara hem på ett år) Bilen sjönk ihop ordentligt när vi hade packat i alla sakerna som skulle med hit, man hoppades att den inte skulle ge upp halvvägs.

 

 

Väl framme i Århus hade jag bara några dagar ledigt innan skolan började, under de dagarna skulle allt praktiskt fixas. Det var ju lättare sagt är gjort med tanke på att man tydligen måste ha danskt cpr-nummer (personnummer) för att kunna göra NÅGONTING. Så det slutade med att jag bara fick in ansökan om cpr-numret den veckan. Två veckor senare hade jag i alla fall numret.

 

Det var början på min Århusvistelse. Fortsättning följer...

Jag har bestämt mig för att ge bloggen ännu en chans, se om jag tycker jag har något intressant att dela med mig av. Så nu tar jag ny fart.

 

Denna omgång kommer det antagligen mest att handla om studieliv och tankar om att bo i Danmark (och det ska jag säga, det är mycket som känns "konstigt" här).

 

Så nu börjar vi igen: Nytt år, ny chans och ett nytt land!