Ända sedan jag kom till Nya Zeeland och började köra runt på den lilla skootern har jag haft ett allvarligare problem, nämligen bilar. Här lär de inte ut hut man ska köra om en liten moppe.

99% av alla bilar som kör om mig om dagarna gör det under farliga förhållanden för alla parter. De väntar inte tills den mötande körbanan är fri från trafik, di använder inte blinkersen och de kommer farligt nära mig själv. Jag håller till sidan så mycket som möjligt för att försöka hindra olyckor, men det verkar inte fungera i alla fall. Det kan inte heller vara bra när poliserna gör detta, eller i alla fall två av de tre punkterna. De kör inte om medan vi har mötande trafik, men de använder inte blinkersen.

Då har vi ju den sista 1%. De som gör att man nästan blir tårögd. De gör precis allt som man ska. Väntar, blinkar och framför allt låter mig veta att de är där. Man blir så glad när man faktiskt stöter på en sådan person. De förgyller ens vardag. Det finns åckså en till kategori, men den är så liten att det inte går att mäta i procent. Jag har stött på en lastbil två eller tre gånger. Jag kör alltid så långt till sidan som jag kan för att göra så mycket plats som möjligt för lastbilar. Denna speciella lastbilschaufför gör som många andra gör för vilken personbil som hels här i NZ - tutar två gånger för den som kör åt sidan. Jag tycker alltid om när just denna lastbil kör om mig eftersom den får mig att könna mig som en del av trafiken - inte bara någon som håller upp trafiken. TACK!


Min favorittyp av väg - ingen trafik