För vissa människor är denna dag ännu en helt vanlig dag i mängden. För andra är denna dag en ny chans. För vissa personer är denna dag en bedrövlig dag när inget går som man vill. För vissa är denna dag en dag att fira stort.
Fastän dagen kan verka otroligt deprimerande ska vi  ändå tänla på att glädjas åt dem som har en dag att fira. Det är deras stora dag och, om ni tänker efter, ni vill ju inte att någon ska förstöra er speciella dag. Håll god min.

För mig är denna dag bara en helt vanlig dag, precis som alla andra dagar. Klart, den är speciell på det viset att jag tillbringar min dag här i Nya Zeeland, där det är sommar. Vanligtvis skulle jag tillbringa den 12 december hemma i vintermörkret. Skulle det vara en veckodag skulle jag gå till skolan, om det vore en lördag eller söndags skulle jag sitta hemma, kanske åka med mamma till butiken, kolla TV på kvällen. Allt vanligt. Men idag, den 12 december 2009, tillbringar jag dagen i Nya Zeeland med sommarvärme (även om det nästan är full storm utomhus), i kväll ska vi åka och lyssna på julsånger, vi har paketerat in julklappar idag och lagt dem under granen (en fejkad sådan, en av plast, bläh).
Idag är det dock ändå en väldigt speciell dag. Den är speciell på det viset att jag får tillbringa dagen med en tjej som, just den här dagen, fyller 17 år och hon vill att den här dagen ska vara speciell. Man fyller ju ändå 17 bara en enda gång i sitt liv. Jag tycker jag måste hjälpa till så gott det går med att göra denna dag lite mera speciell för henne. Jag hoppas jag lyckas med detta uppdrag..

Det jag egentligen ville ha sagt med detta inlägg var att vi ska alla, och då menar jag faktiskt alla, ta vara på denna dag, den kommer inte igen. Det spelar ingen roll hur mycket vi än försöker, den kommer ändå inte tillbaka. Ta vara på den!

Carpe diem!