Tatueringar

Jag har börjat fundera över det här med tatueringar nu. Julia har bestämt sig för att "utöka" sin tatuering så vi for och beställde en tid idag. I går kväll satt vi vid tre datorer och tittade på olika tatueringar. Melissa skulle vilja ha en vit tatuering, vilket jag tycker låter vettigt. Om man inte riktigt tycker om den syns den ju inte så bra ändå. Det är mest bara som ett liter ärr..

Vad jag funderar mest över är att varför skaffar man en tatuering? "Jag vill bara ha en". Kan man inte vara nöjd med utseendet på sin kropp utan extra bläck på den? "Man kan visa upp sin tuffhet, våghalsighet,..""Man bara vill det" Räcker det inte med en tavla på väggen? "Men då har man ju den inte med sig hela tiden". Ibland skulle jag själv också vilja ha en, men när jag tänker över att jag kanske inte vill ha den senare i livet och det är svårt att få bort dem tänker jag om. Vad gör man om man inte riktigt tycker om sin tatuering? "Lever med den i alla fall". Man måste ju leva med den resten av livet.. Nu för tiden finns det ju förstås laser som kan ta bort tatueringar, men det är inte alla gånger det fungerar plus att det lämnar ärr efter sig i alla fall..
Och vad om man skaffar en tatuering medan man är ung. När man blir gammal och "skrynklig", vad gör man då? "Lever med den, kanske ångrar sig, men för sent". Den sitter väl knappast lika fint då som när den var ny. Vad tänker man i en sådan situation? "Shit happens"

Jag tycker oftast om bilderna man tatuerar in, men jag vill inte ha allihopa på min kropp. Jag tror nog att jag kommer att bara rita av bilderna och spara dem i ett häfte eller en bok av nåt slag, och titta på dem när jag vill. De är ju oftast vackra i alla fall. Men jag tycker inte om bläcknålar innanför min hud. Inga bläckbilder på min kropp, tack!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Det är alltid trevligt med lite kommentarer, lämna gärna en efter dig innan du går

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback