Jag hade planerat att prov packa mina saker i kappsäcken idag eftersom jag inte kom mig för att göra det över helgen. Mina planer gick helt bra ända tills jag kome hem från skolan och upptcäkte att största delen av mina kläder är i tvätten. Så kan det gå, speciellt om man tror att vädret en söndag ska vara vackert och soligt bara för att lördagen var sådan. Mina planer med tvättandet gick i kras med regnet. Man får väl hoppas att det går bättre nästa vecka i stället.

De sista dagarna har jag varit väldigt lat...ja, förutom fotbollsmatchen i onsdags. I och för sig var det kanske den sämsta matchen någonsin, men vi vann i alla fall. Förhoppningsvis ingen mera match som den.

Sedan onsdagen har jag väl i stort sett suttit vid youtube. Och så har jag börjat få pack-panik. Och manus-panik. Och panik så där annars. Jag skulle behöva börja fundera ut vad jag ska ha i min kappsäck om en månad. Panik! Jag skulle behöva kunna mina repliker för Mother Courage and her Children. Jag kan dem inte. Panik! och så har jag sådär allmän panik bara för att jag har panik över allt annat. Panik! Någon som hängde med? Inte jag..

Jag har i alla fall lärt mig att man inte ska spara allt till sista minuten. Speciellt inte när man inte vet när man kommer tillbaka. Så nu har jag halvt om halv bestämt mig för vad jag ska göra. Idag ska jag "prov-packa" min kappsäck för att se hur mycket jag kan lägga i där och från det får jag veta hur mycket jag måste skicka på posten. Förhoppningsvis inget, men det är önsketänkande. Jag är fortfarande förundrar över hur mycket man samlar på sig under ett år. Och vad gör man med sakerna efteråt? Inte mycket faktiskt. Fast i mitt fall tror jag att det är mest skolanrete som skickas hem. Eller som jag har samlat på mig. Plus alla julklappar. Plus allt annat. Okej, jag har samlat på mig allt för mycket. Nu ska jag sluta och börja göra någonting vettigare.


Gammal bild från innan jag kom till NZ - Evelina ryms i min kappsäck..

Ända sedan jag kom till Nya Zeeland och började köra runt på den lilla skootern har jag haft ett allvarligare problem, nämligen bilar. Här lär de inte ut hut man ska köra om en liten moppe.

99% av alla bilar som kör om mig om dagarna gör det under farliga förhållanden för alla parter. De väntar inte tills den mötande körbanan är fri från trafik, di använder inte blinkersen och de kommer farligt nära mig själv. Jag håller till sidan så mycket som möjligt för att försöka hindra olyckor, men det verkar inte fungera i alla fall. Det kan inte heller vara bra när poliserna gör detta, eller i alla fall två av de tre punkterna. De kör inte om medan vi har mötande trafik, men de använder inte blinkersen.

Då har vi ju den sista 1%. De som gör att man nästan blir tårögd. De gör precis allt som man ska. Väntar, blinkar och framför allt låter mig veta att de är där. Man blir så glad när man faktiskt stöter på en sådan person. De förgyller ens vardag. Det finns åckså en till kategori, men den är så liten att det inte går att mäta i procent. Jag har stött på en lastbil två eller tre gånger. Jag kör alltid så långt till sidan som jag kan för att göra så mycket plats som möjligt för lastbilar. Denna speciella lastbilschaufför gör som många andra gör för vilken personbil som hels här i NZ - tutar två gånger för den som kör åt sidan. Jag tycker alltid om när just denna lastbil kör om mig eftersom den får mig att könna mig som en del av trafiken - inte bara någon som håller upp trafiken. TACK!


Min favorittyp av väg - ingen trafik

but I am actully gonna miss our "sister fights" when we (me and Julia) leave NZ. I guess I will have to ring up my dear sisters just to fight for a few minutes and then wait another month before I do it again. Does it sound like an idea?

Jag har nu samlat på mig två dilemman sedan jag sist uppdaterade.

1. Ska jag ha ett avskedsparty tillsammans med Julia eller ska jag inte? (Julia verkar inte vara så med på idén och själv tucker jag ju inte allt för mycket om partyn...) Om jag inte har party kommer jag väl bara att träffa mina närmsta kompisar (förutom Christina för hon är ju inte här längre)
2. Ska jag åka till Dunedin eller West Coast när jag åker till Sydön? Jag kan inte göra båda och jag har redan blivit tvungen att ta bort Queenstown och Bungy Jump.... Så, vill jag se en universitetsstad eller cool natur? Och kommer jag att se Södra Alperna tillräckligt från tåget mellan Picton och Christchurch eller måste jag krossa dem för att se det jag vill?

Hrúr jag än gör med dessa dilemman kommer jag att komma tillbaka till NZ för att se HELA sydön och självklart också träffa alla kompisar igen. Frågan är bara NÄR. HJÄLP!


Bild från floden här intill där jag bor. Vill fortfarande se Södra Alperna, de är mycket högre än "kullarna" vi har här.

Idag fick jag (äntligen!) veta när jag ska lämna mitt älskade Nya Zeeland. Det blir den 16 juli, fastän jag hellre skulle ha velat ha den 17. Så nu mamma vet du när du ska ta ledit för att hämta mig. Det är väl det enda jag har att säga för tillfället. Ni får börja planera mitt komma-hem party nu (skojade bara - det blir Fontana och Ollis för mig)...

Vilket betyder att jag är hemma ensam med Mal och Corinna i kväll. Det kommer väl inte att bli något speciellt, titta på film kanske. Jag ville bara berätta för er att de är på party i kväll.

Please!

Jag har äntligen fått tak på Änglar och Demoner. På engelska förstås. Så nu läser jag den innan jag måste lämna in den om två veckor. Jag har sökt efter den sen november förra året......

Jag kom just hem från Stage Challenge övning. Jag trodde aldrig att det skulle kunna vara så här tungt att dansa. Idag tittade vi på lite danser från andra skolor förr om åren och det var riktigt intressant. Jag ska försöka låna hem DVDn från 2008 och titta igenom dem.

Nu ska jag snart prata med mamma, så då får vi se hur hon mår.

Grattis på morsdagen alla mammor! Jag vet att det fortfarande inte är morsdag i Sverige, men i Finland och Nya Zeeland är det. Jag har varit uppe en timme redan och jag är fortfarande trött, så jag tänker bjuda på en liten bild på söndagsrufs. Det är rufsigt bara för att jag inte har orkat fläta om mitt hår.


Bilden är dålig men ni kanske kan se lite rufs i alla fall..

..och kom fram till varför jag inte tyckte om filmen första gången. Denna gång tittade jag på halva filmen och fick samma illamående känsla som förra gången, och jag tror jag kom fram till varför jag inte kan utstå filmen. Det är sättet den är filmad på. Kameran hoppar upp och ner allt för mycket vilket gör att jag blir "åksjuk". Så nu behöver ni inte vara arga på mig längre, filmen skulle vara bra om kameran hade stått stilla medan den filmades. Så nu har vi rett ut det problemet också, om ni vill titta på filmen med mig - ge mig en åksjuketablett först.

Jag är nu hemma igen efter en netball förlust (22-19). Efter en lunch bestående av ett äpple ska jag nu hugga in på efterrätten:



PÅSKÄGG!



Jag har inte hunnit äta upp det sedan påsken, så nu slår jag till. Finns det någon som är avundsjuk?

Nu sitter jag har en lördagmorgon och väntar på att kockan ska bli halv tolv så att jag kan åka till netball. Det är inte bra när matcherna aldrig börjar tidigare än klockan tolv, för det är en så stor del av dagen som går åt till det. Skulle vara mycket bättre om de startade klockan nio, för så hade man haft tid att göra något senare på dagen.. Typiskt!

Idag har jag kommit till djupa insikter i mitt liv.... Typ att drama är enda vettiga ämnet jag läser detta halvår här i NZ. I och för sig har jag vetat det under en längre tid nu, men jag tror inte jag har berättat för er förut. Och om jag skulle ha gjort det så ville jag nu bara göra det helt klart att så är fallet. Nu har jag redan skrivit så konstigt här att jag har lyckats blanda bort mig själv. Kanske är det för att jag är jag, men det kan också bero på att jag egentligen borde börja sova för tillfället. Det är bara det att jag inte vill eftersom mitt här fortfarande är vått. Okej, jag ska sluta flumma och börja sova. God natt

Ja det är helt otroligt vad mycker saker man samlar på sig under tre dagars tid, och då vill ni inte veta allt man samlar på sig under ett år. Det är mycket vi pratar här.

I söndags på samma gång som jag var till Masterton för netball match passade jag på att skaffa mig nya fotbollsskor. Det tog länge att bestämma sig, och tyvärr hade de inte riktigt min storlek, så det blev liiiiiite för stora skor. Jag kan fortfarande springa med dem så det är lugnt. De kommer förhoppningsvis att användas flitigt i Finland efter juli också.



Idag kom också Corinna hem från sin kryssning  och av henne fick vi var sitt fint armband. Tack för det Corinna!



Förra veckan efter Shakespeare föreställningen fick vi varsin blomma också, och jag kan glatt säga att den fortfarande ser lika vackar ut nu som då.



Jag oroar mig fortfarande hur jag ska få hem alla saker... man får väl hoppas att det löser sig så småningom...

Jag har varit allmänt nere idag. Jag har mina aningar om vad det kan vara dock. Jag tror jag håller på att bli sjuk. Inte bra. Men jag livade i lite grann efter middagen, så det kanske bara var lite mat som felade i mitt system.

Jag har varit lite upptagen de senaste dagarna som ni kanske märker på överskriften. Jag kan tillägga på listan att jag idag har fixat min uppkörningstid, vilket är bra. Nu hoppas jag bara att jag klarar det hela.

Mina träningar har varit fotboll och netball, jag var lite arg efter fotbollen eftersom alla bara verkar vara där för att prata med sina vänner, netball gick bra fastän vi inte hade alla på plats.

Shakespeare var AWESOME! Vi skickade en 5 minuters scen till Nationals och skulle ha tagit med vår 15 minuters scen också om den bara skulle ha varit lite längre. Men vi är ganska nöjda i alla fall, för vi kommer att åka och heja på våra vänner i 5 minuters scenen. Kvällen var lyckad.

I går hade vi våran första fotbollsmatch, vilken vi vann överlägset, 10-0. De andra var inte alls bra och det verkade som om de bara hade tränat några få gånger ihop, för de kände inte till varandras spelstil. Till och med jag fick in en boll i buren, fast det var när jag spelade i anfallet... för första gången på kanske 10 år...

Det var alla mina nyheter för tillfället, förutom att jag är väldigt känslosam ikväll efter en av de bästa drama lektionerna någonsin. Det var otroligt! Thank you guys!

Ni börjar säkert tröttna på mitt tjat om Netball nu snart, men det här kanske är det sista inlägget på ett tag om Netball. Vi hade vår första riktiga match idag. Vi förlorade, men inte så mycket. 15-12. Det var ganska bra med tanke på att vi har haft en enda träning och den var utan bollar. Men nu ska vi ta igen oss. Nästa vecka ska det gå bättre!

I kväll var vi på middag till Buckhorn. Därifrån kommer mätt i rubriken (och kanske lite an belåten också). Största delen av belåten kommer efter min körlektion idag. Jag är klar för att åka och göra testet! Nu måste jag först bara ta mig till Masterton och göra ögontestet och beställa tid innan jag kan gå vidare. Suck!