Vi ska börja spela Netball när jag kommer tillbaka till Finland. Jag bara varnar er lite. Så ni får börja komma igång med träningen nu, så förklarar jag reglerna sedan. Lycka till!

Jag har all denna energi nu bara för att jag tror att jag har hittat min favoritplats på planen, nämligen Wing Defense. Det säger er absolut ingenting, men det gör inget för jag fattar allt. Nu är jag trött. God natt.

Som rubriken säger tror jag att jag har hittat det jag kommer att sakna allra mest me NZ, i alla fall i matväg. Kumara! Den lilla potatisliknande grönsaken har tagit vägen direkt till min favorit. Det är konstigt med tanke på att största delen av europeiska personer inte tycker om den, den är för söt. Men så är den ju också kallad sötpotatis.


Bild från Google

♥ NZ ♥

Idag har jag konstiga tankar. Till exempel kom jag just på att min "bokmärkeslista" i webbläsaren är väldigt lång. Hur hittar jag sidor där egentligen?

♥ NZ ♥

Idag satte jag på mig ett jeansbyxpar när jag gick upp. Det var helt otroligt för att vara mig. Jag har också haft på mig detta jeansbyxpar hela dagen, utan att byta emellanåt. Det är otroligt. Jag kom inte på detta förrän jag tog av mig byxorna för att klä på mig pyjamasen igen. Det konstiga och otrloliga med mitt byxproblem är att det är antagligen första dagen sedan sista skolavslutningen i Finland som detta "fenomen" har ägt rum. I alla fall som jag minns det, men ni får gärna rätta mig om jag har fel.

Det var faktiskt allt jag ville säga i kväll, så vi härs väl förhoppningsvis i morgon (varför envisas jag med att alltid skriva morgIn förs, i stället för morgOn?).

♥ NZ ♥

Nästa gång Cirque de Soleil kommer till Norden, ja då ska jag vara först i kön till att skaffa biljetter - och ingen eller inget kan stoppa mig från att göra det. Det är bestämt.



Jag tror dessutom att jag har en ny favoritlåt. Alegría heter den. Riktigt bra och vacker.

Nu ska jag kolla Exploshow, jag har haft den här på DVD i två månader och jag har fortfarande inte kommit igenom det. Så går det när man är upptagen tjej..

♥ NZ ♥

Veckan med Tongariro crossingen är nu över.

I går morse var det väckning klockan sex. Det var dimmigt och kallt, men vår lärare bestämde att vi skulle försöka oss på berget i alla fall. Sagt och gjort, vi klädde alla på oss varma kläder, packade lunchen i våra väskor och for iväg. Det var kallt som bara den.

Vi påbörjade vår vandring klockan 8.20. Jag, Raegan och Robin (två av mina klasskamrater) höll oss strax framför resten av gruppen, för vi visste att vi inte skulle orka hela vägen om vi höll tillbaka vår energi och gick i de andras takt. Vid första pausen gick resten av gruppen vidare en liten aning innan oss andra, så att de inte skulle vara så långt efter innan följande paus. Vi kom ikapp dem ganska snart efteråt.

Igen var det jag, Raegan och Robin i täten, denna gång gick vi lite längre för att få skydd från regnet och vinden. Vi krossade hela South Crater och klättrade uppför första biten av kraterkanten innan vi hittade en stor sten där vi kunde ta skydd undan vinden. Där väntade vi.

När vi hade väntat en stund kom tre engelsmän fram till oss. De sa att de hade pratat med våran ledare. De andra i gruppen hade vänt om och gått tillbaka, men vi skulle fortsätta över till andra sidan. Tydligen hade vår lärare såkt efter oss, men varit lite slarvig i sökandet eftersom vi var fullt synliga från vandringsspåret. För oss gjorde det ingen större skillnad, för vi skulle antagligen inte ha vänt om i alla fall när vi hade kommit sådär långt.
Så gick det till när vi hittade nytt vandingssällskap. Vi fortsatte vår vandring uppåt till kallare regioner. Der var så kallt att det till och med fanns snö och is på vissa ställen på marken (dock inte så mycket att det tillfredsställde min längtan efter snö). Jag måste säga att det var jobbigt och tungt.
Det var skönt när vi äntligen kom upp till toppen. Vi visste att ve hade längsta biten av vandringen kvar, men den värsta delen fysiskt var över.

Där påbörjades vandringen neråt. Första biten var svår eftersom det inte fanns några växter som höll samman sanden på marken, så det var väldigt halt (Säger man det om rullande småstenar?). Vi klarade det. Det var fortfarande väldigt kallt, men det blev ju varmare ju längre ner vi kom.
Efter 5 timmar och 15 minuter från våran start på vandringen var vi framme vid andra sidan av berget. Det var skönt att veta att vi hade gått över berget så snabbt i sådant väder. Planerad tid är mellan 6 och 7 timmar vid klart väder, så vi var mycket stolta.


Just nu gör mina knän mycket ont. Jag glömde mitt knä stöd här hemma och det hjälper ju inte att längsta delen av vandringen gick nedåt så att knäna tog största delen av jobbet. Smärta. Men stoltheten övervinner det hela. Det var värt smärtan att klara vandringen.

Jag kan nog tänka mig att göra den igen, men i klart väder. Nästa gång ska jag också gå upp till Ngauruhoe vulkanen. Vädret var för dåligt denna gång, men jag ska väl dit en gång till.

♥ NZ ♥

Jag har just precis avslitat mitt försök att plasta in ett häfte, och helt plötsligt förstår jag varför mamma inte tycker om att göra just det. Det blev bubbligt och jag hatar bubblor. Första hälften gjick nog relativt bra, men inte andra. Tack mamma för alla gånger jag har tvingat dig att plasta in mina häften, det är uppskattat!

♥ NZ ♥

Och jag tror säkert att största delen av er föll av stolen av förvåning men, ja, det är sant (ni kan fråga Mal). Vi hade scrabled eggs on toast till middag. Jag måste erkänna att det inte alls var så dåligt som man skulle kunna tro när det innehäller ägg. Jag tror jag luckades äta åtminston ett ägg helt själv. Jag är mycket stolt! Jag kan nästan tänka mig att göra det till frukost en söndag morgon när jag är tillbaka i Finland. Det kan hända att det är bra mot bakfylla.

Jag vill också tala om för min kära mor att jag har köpt två par jeans i går, de kostade $100. Jag får det andra paret när de har fått dem till butiken..

Det var nog allt för denna skrivning.

♥ NZ ♥

Idag hade jag chansen att gå och se en dansföreställning under lunchen i skolan. Det var en frans grupp som deltar i NZ artsfestival som kom till Kuranui och uppträdde. Först när jag höde att de skulle ha en dansföreställning tänkte jag att "nej vad tråkigt - ingenting för mig" men när jag höre att de hade med trummor i showen ändrade jag mig snabbt. Det var tur för det var en av de bästa showerna jag någonsin sett! Helt otroligt. Jag önskar att jag kunde trumma sådär.. Det är väl bara att börja öva...


Bild från http://www.nzfestival.nzpost.co.nz/dance/echoa

BTW. Gruppen heter Echoa...

♥ NZ ♥

Det är igen kväll och jag börjar bli trött fastän klockan bara är kvart före nio. Kan det bero på "för mycket" frisk luft de senaste timmarna? Jag vet inte och jag lär aldig få svaret på det heller..

Jag har just precis bestämt mig för att jag ska se Alice in Wonderland, den där nya filmen av Tim Burton ni vet... Jag har ännu inte bestämt mig om jag faktiskt ska kosta ut mig och åka och se den i 3D eller om jag ska spara och bara titta i 2D... Svårt... Jag tror det kommer att sluta med 3D eller inget, men vi får väl se...

♥ NZ ♥

BTW - jag fick nog min paj idag också =)

Nu har jag äntligen en bild av mina kära pajer :) Jag var helt förstörd förra veckan när jag bara fick två pajer, jag som normalt har fem pajer i veckan. Men denna vecka har börjat bättre, jag har redan haft två pajer på två dagar. Det ser bra ut.



Detta var dagens paj... mmmm.. =)

♥ NZ ♥

..och en ny vecka har börjat. Helgen var lugn, lite FÖR lugn ibland. Hade väldigt lite att göra så man var lite uttråkad ibland. Skolveckan har börjat igen. Idag började vi öva in en dans som vi ska ha på auditions till Stage Challenge, vilket ska bli kul. Och ja, ni läste rätt, jag ska dansa! Jag trodde då aldrig riktigt att den dagen skulle komma... Det är väl bra så länge man kan överraska sig själv.


Bild tagen från Google, Inte Kuranui College på bilden

Denna vecka kan jag annars se fram emot Athletics day i morgon, Auditions till Stage Challenge på onsdag och en kort drama föreställning på torsdag. Hur ska detta gå?

♥ NZ ♥

Jag har blivit precis som största delen av de andra utbytesstudenterna genom tiden i Kuranui College. Varje dag när vi får lunchrast rusar jag iväg till kansliet för att "logga ut" mig från skolområdet så att jag kan gå till den lilla shopen. Det gäller att vara tidigt ute innan de tar slut, de små skapelserna som jag längtar efter hela förmiddagen. Jag blir sur och frustrerad om de inte finns där, eller om de tar slut strax innan jag hinner dit. Jag blir alltid glad när det finns några kvar och damen bakom disken frågar: "A Butter-Chicken pie?". "Yes please" är alltid mitt svar. Jag älskar dem. De kommer att vara saknade när jag återvänder till mitt kära hemland Finland.

Kan någon skaffa fram receptet och börja tillverka dem i Närpes?

♥ NZ ♥

Jahapp, tänkte att jag skulle gå och lägga mig tidigt i kväll, men så blev det ju inte nej (alltså tidigt för att vara här, hemma i Finland skulle klockan halv elva vara tidigt, vilket är sent här.. confusing). I morgon ska jag upp halv 6 för att gå i duschen, man vill ju se bra ut på skolfotot (och ID kortet) sedan. Mitt problem just nu är väl att jag håller på att kopiera en sak i datorn och det ska ta 10 minuter, men frågan är om jag orkar vara uppe så länge till.. Jag är väl så illa tvungen.
Förlåt mig om detta inlägg blir riktigt flummit, alltså sådär onormalt flummigt även för att vara mig. Jag vet att jag kan vara ordentligt flummig ibland, men nu är jag inte riktigt på blogg humör, allt bara på grund av att jag skrev i dagboken i kväll, någonting jag inte har gjort under hela februari månad så nu har jag så mycket att ta igen. När ska jag lära mig att skriva litet varje dag? Jag gjorde det under en tid någongång i oktober tror jag, men sedan for jag på ett party och min rutin blev bruten. och visste ni förresten att det tar 21 dagar att skapa en vana? Men hur ska jag orka skriva varje kväll i 21 dagar när jag knappt orkar ta mig ur sängen på morgonen?

Jag har hunnit fundera en aning över resten av mitt år här. Vill jag verkligen åka hem och bara lämna allt jag har byggt upp här? Och om jag åker hem, kommer jag att känna att det var som jag minns det, eller är allting förändrat? Trivs jag så bra här att jag kunde tänka mig att stanna, eller komma tillbaka för att gå på universitetet?

Många frågor och ingen annan än jag och tiden kan svara på dem. Det blir väl så att vi får ta vara på vår tid här och sedan se hur det blir.

NU får jag äntligen börja sova. God natt på er (fastän det är mitt på dagen i Finland, konstigt)

♥ NZ ♥

Min första dag som 18-åring har kännts precis som min sista som 17-åring. Ingen större skillnad där inte. Det har varit en hård dag, och jag är trött så jag tänker fatta mig kort i kväll.
Det enda jag egentligen orkar tala om för er allihopa är att jag har gjort mitt obligatoriska och traditionella besök till alcoholaffären. Det har jag väntat på som mest de senaste veckorna..

Nu är stora flickan lite trött så hon ska gå och sova. God natt allihopa.

♥ NZ ♥

---

Uppdatering: Ja som många av er lade märke till hade ett litet "tyrkfel" kommit in i orginalinlägget.. Min ursäkt ät rubriken - JAG VAR TRÖTT!!! Men tack för att ni sade till i alla fall =)

Min första dag som 28-åring har kännts precis som min sista som 17-åring. Ingen större skillnad där inte. Det har varit en hård dag, och jag är trött så jag tänker fatta mig kort i kväll.
Det enda jag egentligen orkar tala om för er allihopa är att jag har gjort mitt obligatoriska och traditionella besök till alcoholaffären. Det har jag väntat på som mest de senaste veckorna..

Nu är stora flickan lite trött så hon ska gå och sova. God natt allihopa.

♥ NZ ♥

Ja, idag är det min sista dag som minderårig i hela mitt liv. Jag har försökt att njuta av dagen så mycket jag bara kunnat, vilket inte är så lätt när man inte har någonting att göra. I morgon klockan 00.10 (Finsk tid) och 11.16 (NZ tid) fyller jag mina 18 år. Hemska tanke, jag börjar bli gammal..


(Bild från Google)

I morgon sker det i alla fall, fastän man inte riktigt vill det ändå. Men oj, vad man längtade efter den dagen när man var 13 eller någonting sådant. Då tyckte man ju att man var stor när man var 18. Själv känner jag just nu att jag bara skulle vilja vara fem. Så mycket lättare livet var då.

Det är säkert många som undrar vad jag har önskat mig i födelsedagspresent. Det var ganska enkelt - en bil, en gitarr och en klubbnatt i Wellington med mina vänner. Vi får väl se hur det blir. Knappast någon bil (bilen vill jag ju ha i Finland förstås), en klubbnatt i Wellington verkar ju inte så svårt, men nog är det svårt när man inte har tillåtelse från organisationen eller värdfamiljen (jag hoppas ju att Mal ska ge med sig och låta mig gå). Så nu hänger väl allting på gitarren (om någon undrar så vill jag ha en med stålsträngar..). Man kan ju alltid hoppas på en..

Ja, så vad ska jag då göra i kväll, min sista kväll som 17 åring? Inte mycket, eftersom jag måste upp i skolan i morgon. Det blir väl att titta på en film..

♥ NZ ♥

Jepp, idag var vi i skolan för vår första skoldag detta år. Det kändes faktiskt ganska skönt att komma tillbaka till några vettiga vanor. Jag tyckte det var roligt att träffa alla människor igen.
Det var några saker jag inte tyckte om. Det faktum att ingen verkade veta vad vi skulle göra på morgonen var en sak. En annan sak var att ingen visste någonting om läsordningsändringar... Vi lyckades i alla fall lösa våra problem till sist..
Det finns några nya elever i vår skola för året. Det är konstigt hur människor bara flyttar runt i olika skolor helt utan att bry sig om vad de egentligen betalar för en ny uniform. Jag träffade en typ på engelskan som kom till Kuranui i år. Han sa att han på rasterna bara far iväg i sin bil, han verkade inte riktigt bry sig om att skaffa vänner här. Jag tror inte han orkade försöka ens.. Det blir sådär när man byter skola varje år.. Vi bjöd i alla fall in honom att komma till "the common room" nästa gång så han inte behöver köra runt i Greytown alldeles ensam. Förhoppningsvis skaffar han sig vänner snart.

Detta inlägg blev nog helt konstigt. Kan det bero på min huvudvärk kanske?

♥ NZ ♥

Idag har vi varit och inhandlat saker inför skolstarten. Jag ville bara handla papper så att jag kan göra som hemma och bara använda pärmen, men Corinna tvingade mig att handla allting som stod på min lista bara för att det stod på listan. Jag tyckte inte alls om det. Det blev i alla fall billigare än jag trodde, vilket var bra för jag hade bara $9. Ibland har man tur.
Efter "shoppingen" for vi ut till "The Dairy" och köpte varsin stor glass. Det var gott.

Det var allt jag hade att berätta denna gång.

♥ NZ ♥

Ja, idag har det äntligen skett. Jag har varit och kollat Avatar, i 3D till och med. Vad jag inte förstår (och nu kommer en hel massa folk att rasa) är varför allihopa tycker att Avatar är så himla bra. Jag tyckte den var som vilken annan film som helst, helt okej och jag kan tänka mig att köpa den på DVD sedan, men den kommer inte upp på min topp-3 lista över filmer (och då räknar jag LOTR trilogin som en). Jag tyckte den var lite för lång, en halv timme kortare skulle ha varit bra.
Men det var allt jag hade att säga om Avatar.

Jag tror att från och med nu kommer jag att börja kalla shopping en orsak till sjuka ben. Mina ben gör nämligen himla ont idag bara pga allt gående. Shoppingen gjorde mig också pank, fastän jag inte köpte mycket. Idag köpte jag i alla fall:

• Parfym (som jag egentligen vann på Trademe i måndags)
• En ny liten handväska (jag har sökt jättelänge efter en sådan)
• Nagellack (sådant där genomskinligt som smakar illa så att man inte ska bita på naglarna)
• Ett 8GB USB-minne (det 4GB minnet jag köpte tidigare fungerade inte så jag skulle byta, men de hade inga fler så jag fick betala $20 till för ett 8GB minne)

Det var allt. Det visade sig alltså att jag hade mindre pengar kvar än jag först trodde. Nu hoppas jag bara att jag inte behöver mera förrän i februari.

♥ NZ ♥