I kväll har jag varit riktigt duktig tycker jag. Jag har bokat min flygbiljett hem från Auckland i januari. Så nu behöver jag inte oroa mig över att sitta fast i Auckland längre, jag kommer att sitta fast i Wellington i stället. Jag kommer nämligen till Wellington så sent att jag inte hinner med sista tåget hem, så jag måste sova i Wellington över natten. Hoppas jag hittar till hotellet :S Det blir nog bra. Jag är egentligen bara så jäkla stolt över att jag klarade av att boka min flygbiljett helt själv! :D Det är första gången ska ni veta. Nu gäller det bara att få ut biljetten printad, vi som inte har någon fungerande printer. Hur ska detta gå?

I kväll blev jag glatt överraskad. Min kusin ringde mig. När jag frågade orsaken blev svaret: "Jag ville höra om du fortfarande kan prata svenska." Klart att jag kan! Jag blev i alla fall riktigt glad över att han ringde mig mitt i veckan. Det är nu bara en månad kvar tills vi träffas igen. Det känns ganska konstigt egentligen. Jag är ju van att bara träffa mina kusiner en gång om året, inte två.
Jag tycker att det ska bli roligt att snart träffa mina föräldrar igen. Det är fortfarande lite ledsamt att min bror onte kan komma, men det går över. Nu hoppas jag bara att jag inte vill följa med mina föräldrar hem, för jag vill ju fortfarnde fullfölja mitt år här och det är så mycket roligt jag ännu inte har sett och gjort. Vart försvinner tiden?
Bata 7 månader kvar nu..

Okej, Cattis goes modeblogg igen. Idag köpte jag ju (som jag sade i ett tidigare inlägg) en modetidning. Jag blev väldigt inspirerad av denna och har bestämt mig för att gå igenom min mammas gamla kläder och leta ut vad jag gillar. I vissa fall blir det väl att sy om kläderna en liten aning, men förhoppningsvis inte för mycket. På det viset får jag ju en helt ny garderob utan att behöva köpa en hel massa nya kläder. Smart Cattis! :D
Nu hoppas jag bara att mina planer går i lås. Det vill säga att mamma inte har gjort sig av med alla sina gamla kläder utan att jag har vetat om det. Tyvärr kan jag ju som bekant inte kolla nu fast jag vill det. Hur ska jag klara av att vänta 7 månader till när jag är inspirerad NU! Hjälp mig!

Jag hoppas att det syns vad det står så att det inte är för litet.

Jag hittade en blogg där en tjej hade kommit på att göra en Mina Vänner lista på internet. Jag tyckte det verkade vara en bra idé och hakade ju som vanlit på direkt. Här hittar ni hennes inlägg och själva bilden jag fyllde i: http://enoughisenough.blogg.se/2009/december/mina-vanner.html
Snälla fyll i ni också, det här kan bli roligt. :D

Jag visste inte att det fanns så många små och söta butiker i Greytown. Idag bestämde jag mig för att äntligen åka ut och försöka hitta en födelsedagspresent till Julia. Jag lyckades! På köpet hittade jag en masa intressante butiker dit jag säkert kommer att gå flera gånge, bara jag har tid och motivation. Dessutom behöver man nog vara utan jacka så att åka skooter dit är ingen idé.
I den första butiken jag gick in hittade jag en tidning åt mig själv. Det är i princip en shoppingtidning, eller kanske en modetidning, men den var ganska inspirerande (även om allting var dyrt). Sedans sprang jag runt i olika butiker tills jag kom fram till chokladbutiken. Jag kunde inte hålla mig och gick in och köpte lite choklad till mig själv (märk: jag hade fortfarande inte hittat någonting åt Julia). Sedan gick jag tillbaka på andra sidan vägen.
Bland de butikerna hittade jag en där jag till sist hittade en ganska rolig kalender, som jag köpte till Julia. Den hette något i stil med "Girl talk". Hoppas att vi får skratta lite när vi läser citatet för dagen. I samma butik hittade jag Marimekko kaffeservetter! De kostade $10, alltså ungefär 5€ per pack. Det var i alla fall roligt att se att de faktiskt har Marimekko här, jag har inte sett det förut.
När jag var klar i Greytown for jag upp till Carterton och skulle skaffa de sista sakerna som Julia hade skickat mig att köpa. Jag fick tyvärr inte allting, men vi kanske kan åka igen i morgon. På "apoteket" hittade jag en blommig pincett som jag lade till Julias present. Jag hittade också en parfym till mig själv, men jag köpte den inte idag. Jag skulle ha behövat göra det, men det är för sent nu. Jag gick också in i en butik där de säljer byggtillbehör och köpte ett vattenpass, som Mal kommer att få i julklapp. Han sade lite tidigare i år att han skulle vilja ha ett som är lite längre än 20 cm, så nu får han det. Nu är det inslaget och under julgranen.

Vad fick jag ut av denna dag? Inspiration till mera shopping i Greytown!

Idag är en tråkig dag. Tråkig på det viset att jag inte kan hitta något vettigt eller roligt att göra. Dessutom är dagen snart slut. Just nu sitter jag och funderar över vad man gjorde under sommarloven när man var yngre och inte behövde arbeta. Minns någon av er?

Det här med julkort är ganska populärt hos lite äldre människor. Jag ska erkänna att jag faktiskt har skickat julkort i år också. Jag skickade 30 st. Jag undrar hur många som hittar hit.. Jag har i alla fall fått mitt första julkort nu. Corinna frågade vem personerna var som ja hade fått det av när hon läste bakpå. Jag hade svårt för att förklara vem det var.. Julkortet är i alla fall på anslagstavlan ovanför min säng just nu och jag hoppas det kommer flera upp där.

God Jul på er allihopa!

Äntligen har även jag fått lite julstämning. Jag var på en konsert i kväll med små söt violinister och de tyckte jättemycket om att spela julsånger. Jag blev så inspirerad att hela vägen hem (på skootern) satt jag och sjöng svenska julsånger. Jag hade bara ett problem: idétorka.
Jag har glömt bort största delen av julsångerna. Hur går de, men framför allt, vilka julsånger finns det? Hjälp mig alla! Jag mindes följande:

• Julen är här
• Ljuset i advent
• Det strålar en stjärna
• Koppången
• Adventstid
• Tomtarnas julnatt
• Mössens julafton

Sen var det tyvärr stopp. Kan ni snälla hjälpa mig med att komma på flera??

Jag tänkte att idag ska jag ut och träna min cykling en aning. Det visade sig när jag väl kom ut och skulle sätta mig på cykeln att det började droppa. Regnet var på väg. Tyvärr har jag riktigt dålig kondition nuförtiden pga lite gymnastik sedan jag kom hit så det hjälpte ju mig inte heller. Jag kunde bara cykla runt 3 km idag. :( Jag har ingen aning om varför jag valde cykling biten i triathlon, men jag antar att det var för att jag är ännu sämre på springning och Julia hade redan tagit simningen.. Jag hoppas bara att mina knän inte ger upp på söndag..

Denna låt är riktigt populär i USA för tillfället. Sångaren har Samoiskt (?) ursprung men är uppvuxen i Auckland. :)

http://www.youtube.com/watch?v=nUwH4acL_hk

Idag var jag på en auktion igen. Jag började fundera på vad de egentligen gör med saker de inte får sålda på en auktion, eller om de som håller auktionen inte får in tillräckligt med pengar på den. Vad händer då?
Sakerna man inte får sålda går det ju förstås att försöka prångla ut till eftersläntarna för en billig peng. Jag undrar vem som köpte det sista "skräpet" idag..
Men om de som säljer sakerna inte får in tillräckligt med pengar på auktionen, vad gör de då? Det skulle ju vara hemskt. T.ex. om man säljer en dyr kinesisk porslinsvas (kommer väl aldrig att hända men..) och ingen vill ha den, så någon förbarmar sig och köper den för 5€, vad gör säljaren då? Han hade ju säkert förväntat sig åtminstone 500 € för den. Snopet.
En annan ganska lustig sak jag kom på idag också var att de som ropar ut priset oftast har en hög och skarp röst. Är det för att det ska höras överallt? Och hur kan de se alla som ger bud? Och om köparna bara ropar ut budet, hur vet han då vem som ropade vilket? Hela den här auktionsgrejen är väldigt råddig, men ändå tycker jag jättemycket om dem.. Underlig figur jag är..

Jag skulle vilja gå på en slags klädauktion en dag. Bara föreställ er vad man kunde hitta där. På det viset är auktioner bättre än second hand butiker. I butikerna måste man gräva själv långt bakom för att hitta vad man vill ha, men på en auktion hålls allting upp så att man ser sakerna. Det kan ju förstås också leda till att flera vill köpa saken i fråga, men desto nöjdare är man när man faktiskt vann fighten. Man känner att man har gjort mera för föremålet om man faktiskt har lagt bud på det och inte bara betalat priset på prislappen..

Min slutsats är alltså: Mera auktioner åt folket!

Alla har vi väl råkat ut för personer som säger att de ska komma till ett speciellt tillfälle, men när den dagen kommer dyker de inte upp av någon outgrundlig orsak. Sådana personer är grymt irriterande.
Jag måste tyvärr erkänna att jag var en av dem när det kom till födelsedagskalas när jag var yngre. Jag blev oftast inbjuden på födelsedagskalas när jag gick i ettan, tvåan och trean. Jag ville nog alltid gå på kalasen, men pga att mitt minne var så dåligt glömde jag alltid bort att visa inbjudningen för mamma, vilket resulterade i att jag alltid glömde bort kalaset. :( Jag ber jättemycket om ursäkt för detta beteende. Jag kan dock stolt säga att jag har förbättrat mig enormt! :D Om ni någon gång tycker att det händer ofta, tänk då på att det var mycket värre medan jag var yngre..

Min poäng i detta är alltså, personer som lovar att de ska komma till ett evenemang eller liknande, men inte kommer, är väldigt irriterande och kan i många fall skapa väldigt mycket problem. I vissa fall är det ju arbete som ska utföras och om man då har räknat med att personen ska komma, och han/hon inte kommer måste man ju skaffa "krispersonal" vilket tar tid och energi av initiativtagarna. Ingen blir heller riktigt på gott humör av detta uppförande. När ska folk lära sig att när man har sagt att man ska komma är det meningen att man ska komma? Förhoppningsvis sker det inom den närmaste framtiden, på det viset skulle vi slippa en del av dagens stress och möda tror jag. Dags att lära sig, folket?

Cattis goes modeblogg!!..

Jag blev grymt inspirerad av H&Ms höstsäsongskläder och jag önska nästan att jag var hemma i Finland så att jag skulle kunna gå och köpa dessa söta och fina klänningar.



Redan från början förälskade jag mig i denna gröna lilla klänning. Det är just typiskt att den inte är en sommarklänning så att jag skulle kunna använda den här också, men det är ju förstås omöjligt eftersom jag inte har en!!



Detta var för mig en partyklänning. Den är ganska cool med den där dragkedjan hela vägen på framsidan.



Jag har blivit en liten aning gammaldags medan jag har varit här också, så denna klänning tilltalade mig riktigt mycket. Jag tycker om den gråa enkelheten..

Alla dessa klänningar var favoriter. Vill ha!!!

Jag har också bestämt mig för att skaffa en kappa när jag kommer hem, en höstkappa alltså. Jag hittade två styckna som jag skulle vilja ha, men jag tror de bara får fungera som guidelinjer för vad jag köper. Ni kan ju gärna hålla ögonen öppna åt mig i alla fall efter dessa två eller liknande:



Denna gråa är min favorit. Den är enkel men ändå inte med de där små puffaltiga ärmarna. Jag tycker också om de tre knapparna riktigt under kragen. Den är stilfull helt enkelt.



Denna kappa är lite mera "flickaktig", men jag tyckte om utseendet från sömmen och uppåt. Jag skulle nog kunna skippa pälskragen, men den är helt söt!!

Ni som känner mig bra vet att jag är riktigt in för det här med klänningar och kjolar, och ni som inte visste: Nu vet ni. :) Därför har jag också lite kjolar jag tittade på:



Grön (en av mina favoritfärger) och enkel. Det går att fixa många intressanta outfits av denna. :)



Den andra av mina favoriter är, tro det eller ej, rosa! Jag tycker normalt inte om rosa, men denna kjol är ju för söt! Den kommer nog att lysa upp höstmörkret (eller det kanske lider mot vintermörkret nu) för många glada flickor och damer. Jag hoppas att ni alla uppskattar det lilla ljus som faktiskt kommer igenom mörkret!

Det lilla extra kom i form av ett par söta små handskar, perfekta för lite kyligare morgnar när man kör bil till skolan eller jobbet:



Tja, jag skulle ju ha kunnat använde dessa hanskar när jag körde till skolan om jag skulle ha varit hemma, men det skulle ju förstås ha hjälpt mycket om jag skulle ha haft körkortet då också! Jag kan nog lova att jag inte skulle ha klätt på dessa hanskar om jag skulle ha kört motorcykel, alltför kallt för mina händer. Om mamma skulle ha skjutsat mig kanske jag skulle ha kunnat använda dem, men då är jag ju för lat för att promenera hem från skolan också. Problemet består..

Vad dycker ni nu då, skulle jag klara mig som modebloggare eller är jag bara för oorginell när det kommer till kläder? Personligen håller jag nog på det senare med tanke på att jag oftast klär mig i jeans och en tröja, oftast min favorit; huppari. Samma stil, dag ut och dag in. Jag intalar mig själv att jag inte har så mycket val för att det är för kallt, för vått eller för opraktiskt att klä mig i någonting annat. Jag är en ganska praktisk flicka när det kommer så långt. Men man kan ju alltid drömma, vilket jag nog kommer att fortsätta med i resten av mitt liv.

Idag har vi framfört våra clownacter för Primary school kidsen. De älskade showen!! Och de minsta tyckte jättemycket om att leka med oss efteråt medan de väntade på sin lärare. :)
Hela showen gick bra. Den blev ganska kort med tanke på att vi inte är så jättemånga i dramagruppen. Den skulle ha varit längre om alla skulle ha kommit,m en det var åtminstone tre personer som inte dök upp. Sådana personer är irriterande, men det kommer antagligen mera om det senare :P

Jag tyckte riktigt bra om att vara clown, och jag skulle kunna göra det igen.. bara jag inte behöver fundera ut clownakten själv.. :) För en gångs skull ska jag lägga upp en bild här, denna gång på mitt clownansikte :D



Sådär såg jag ut idag när vi for till Primary school. Ganska simpelt, men det fungerar :)


Under denna lilla stund som jag har skrivit detta har jag kommit fram till många nya ideer till inlägg. Dags att börja vara kreativ :D

Jag var just uppe och jagade ut några spindlar från Julias och mitt rum. Hon är riktigt rädd för spindlar. Hon vägrar att sova i detta rum nu bara för att jag inte är 100% säker på att spindeln är ute.. suck... man vänjer sig efter ett tag :)

Jag har börjat fundera över det här med tatueringar nu. Julia har bestämt sig för att "utöka" sin tatuering så vi for och beställde en tid idag. I går kväll satt vi vid tre datorer och tittade på olika tatueringar. Melissa skulle vilja ha en vit tatuering, vilket jag tycker låter vettigt. Om man inte riktigt tycker om den syns den ju inte så bra ändå. Det är mest bara som ett liter ärr..

Vad jag funderar mest över är att varför skaffar man en tatuering? "Jag vill bara ha en". Kan man inte vara nöjd med utseendet på sin kropp utan extra bläck på den? "Man kan visa upp sin tuffhet, våghalsighet,..""Man bara vill det" Räcker det inte med en tavla på väggen? "Men då har man ju den inte med sig hela tiden". Ibland skulle jag själv också vilja ha en, men när jag tänker över att jag kanske inte vill ha den senare i livet och det är svårt att få bort dem tänker jag om. Vad gör man om man inte riktigt tycker om sin tatuering? "Lever med den i alla fall". Man måste ju leva med den resten av livet.. Nu för tiden finns det ju förstås laser som kan ta bort tatueringar, men det är inte alla gånger det fungerar plus att det lämnar ärr efter sig i alla fall..
Och vad om man skaffar en tatuering medan man är ung. När man blir gammal och "skrynklig", vad gör man då? "Lever med den, kanske ångrar sig, men för sent". Den sitter väl knappast lika fint då som när den var ny. Vad tänker man i en sådan situation? "Shit happens"

Jag tycker oftast om bilderna man tatuerar in, men jag vill inte ha allihopa på min kropp. Jag tror nog att jag kommer att bara rita av bilderna och spara dem i ett häfte eller en bok av nåt slag, och titta på dem när jag vill. De är ju oftast vackra i alla fall. Men jag tycker inte om bläcknålar innanför min hud. Inga bläckbilder på min kropp, tack!